Allt är nästan perfekt

En efter en faller bitarna på plats. Vissa saker kanske bara är tillfälliga men tjänar ändå sitt syfte just nu. Att få ha ett jobb som kanske inte är permanent men det gör mig ändå så otroligt lättad att jag slipper oroa mig för ekonomin. Och det kändes så rätt när jag kom dit första gången. Ett härligt gäng och att få känna att jag kom in i det på en gång och att jag verkligen var behövd. Något jag kan, något jag trivs med och att redan få förtroende att sköta saker helt på egen hand. En underbar känsla.

Och jag och min älskling vi tar en dag i taget. Det känns som vi går på en helt annan väg än vad vi tidigare gått och han visar på alla sätt att han förstår att det kanske inte varit så bra. Allt kan inte förändras på en dag. Min tillit och trygghet behöver sakta få repa sig igen men så länge jag ser framsteg och en vilja till förändring vågar jag hoppas och tro. Sakta men säkert.

Men en ganska stor pusselbit behöver falla på plats och nu väntar jag på besked. Ett ok tungt som sten som jag burit på länge nu. Slipper jag den bördan skulle allt nästan vara perfekt. I dagarna får jag besked...