Så trött och så ont i varenda del av kroppen och det enda som fick mig att slappna av lite var att sjunka ner i ett nästan kokande bad. Sen bäddade jag ner mig i sängen och somnade som ett litet barn. Att klockan bara var fem struntade jag högaktningsfullt i.
Det var inte bara de åtta timmarna på jobbet som gjorde mig helt slut utan den där oron jag bär över det där som tyngt mig en längre tid nu och det måste lösas. Men det har varit svårt för mig att göra det så nu lägger jag allt mitt hopp till en sista utväg. Det tar emot att behöva be om den här typen av hjälp men just nu finns det inget annat sätt. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har mamma och hennes man som gör allt för att hjälpa mig i det här och just nu gör det att jag kan slappna av lite.
Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det löser sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar