Jag tänker på det när jag förbereder mig inför att han ska komma och vi ska få våran första egentid på över en vecka. När jag går här hemma med ett leende på läpparna, byter lakan, duschar och gör kaffe och äggsmörgåsar till kvällsfikan. Tänker på hur många långa och krokiga vägar jag gått för att äntligen hitta hit. Hitta rätt. Och jag tänker på det igen när jag ligger där naken brevid honom i den renbäddade sängen och vi äntligen har fått vara varandra nära igen. Jag hör musiken svagt där mellan sömn och vakenhet och känner värmen från hans bröst tätt intill och känner av hela mitt hjärta att det är ju just det här jag har sökt så länge.
Jag har mött kärleken i så många olika skepnader. Har sökt den på så många olika ställen och ibland har den fångat mig och fått mig att stanna kvar. Ibland för en kortare tid och ibland har jag varit på väg att skapa något varaktigt och både haft gemensamt boende och burit en ring. Men alltid har det varit något som har fattats. Inte alltid hos den jag givit mitt hjärta utan lika många gånger har det varit hos mig. Ibland har det varit saknad av tillräckligt med starka känslor men också saknad av mognad och viljan att offra. Och jag har sårat och blivit sårad. De finns de jag aldrig förlåter och de jag skulle vilja söka upp och be om ursäkt. Det finns de som sitter kvar djupt i mitt hjärta och de jag knappt minns. Men jag älskade dem alla. På mitt eget lilla vis men aldrig att det var som nu. Så stort och så riktigt. Så verkligt och äkta.
Jag har letat efter kärlek där jag trodde den fanns. Blivit förälskad i fantasier och män jag aldrig sett. Jag var en trasig själ som skrek efter tröst och sög i mig av det jag trodde var rätt och gått på snåriga vägar som kostat mig så mycket sorg. Allt för kärlekens skull och ändå var det aldrig rätt.
Jag tänker på det när jag vaknar idag och han ligger där brevid. Att det var ju det här jag letat och sökt efter alla de där gångerna jag gett bort mitt hjärta men fått tillbaka det i en skrumpen hög. Vägen hit har inte varit lätt men det var värt varenda jobbigt steg. Och ingenting är alltid enkelt och lätt men denna gången saknar jag varken tillräckligt starka känslor eller mognad utan allt finns där.
Aldrig har jag älskat någon som jag gör just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar