Tisdag

Några dagar hemma i Blekinge med familjen är över och vi är på hemmaplan igen. Det är inte riktigt som det borde men det där går ju i vågor hela tiden. Jag avskyr perioderna när det skaver. När det egentligen inte finns något att sätta fingret på men bråken ändå avlöser varandra. Struntsaker. Små bagateller som växer och blir enorma. Och så våra olikheter. Hur han ogillar mitt sätt att inte kunna släppa och bli ledsen betydligt mer än vad han tycker är rimligt. Och jag har svårt med hans sätt att hantera frustration genom att bli arg och irriterad och som jag tycker utan anledning och som jag känner... hård och kall.  Och det drar ner mig ännu mer. En ond cirkel som vi inte är kapabla till själva att ta oss ur. 

Jag känner att vi inte når varandra. Jag vill han ska vara på ett visst sätt som han inte är och han har säkert samma känsla om mig. Jag önskar han var mer...  "pratig" kanske mer öppen om sina egna känslor och tankar och hade lättare för att sätta sig in i mina känslor och tankar. Men det låser sig. Vi når inte fram. Och han tycker säkert jag är FÖR känslosam. Men det är sån jag är. Känslorna ligger alltid utanpå och jag har inga problem att visa och utrycka de. Då krockar det med någon som inte riktigt är likadan. Därför tycker jag om de där samtalen i terapin. För då ser jag de sidorna hos honom och det gör att jag kan fortsätta att älska honom. I de där samtalen får vi vända oss mot varandra och vi får säga saker till varandra som vi annars inte gör. Och jag tycker om det. Jag tycker om att höra honom säga ord jag längtar efter att få höra. Det ger mig hopp. 

Jag känner mig inte alls till ro just nu. Tre månader utan jobb borde kännas befriande och kanske jag kommer till det. Men just nu känns det mig övermäktigt. Kanske också för att vi bor två mil från stan utan kommunikationer och jag är utan körkort. Hatar att vara beroende av någon annan. Jag får panik av den tanken just nu att inte kunna ha den frihet jag är van vid. Måste försöka hitta ett sätt att njuta av ledigheten trots situationen. Och ja.... det skrämmer mig även att vi kommer att gå varandra på nerverna av att gå inpå varandra på detta sättet. Jag vill ju givetvis vi ska klara det men vi har ju inte klarat ett par veckor utan att bråka och då har vi ändå varit ifrån varandra en del stunder. 

Trött är jag också. Ingen energi alls. Vill bara ligga i soffan. Men jag försöker tänka att det är tillfälligt. Att jag behöver lite vila just nu. Att jag inte behöver stressa med någonting just nu. 

Tittade på lägenhet i helgen. Den vill vi ha. En vindsvåning med braskamin mitt inne i Gävle. Vi får besked på torsdag. Snälla håll tummarna...