Troligtvis kommer jag ångra detta inlägg. Troligtvis kommer jag sen som vanligt att försvara hur det blev som det blev. Troligtvis kommer jag att känna annorlunda om någon dag och då känns detta avlägset. Men just nu är det en åskstorm i mitt inre.
Jag vet ärligt talat inte om jag orkar mera. Jag vet inte om jag orkar att hela tiden ursäkta vårt beteende mot varandra med att vi mår dåligt båda två. Jag vet inte om jag längre orka härda ut denna stormen och vänta på att allt kommer ordna sig med tiden och med hjälp av terapi. Eller att det löser sig lite av sig själv när han får jobb och vi har flyttat och jag har jobb och allt jävelskap är över. Jag vet faktiskt inte alls om det kommer hjälpa ett jävla skit.
Jag är trött på att ursäkta hans dåliga humör och hans konstiga idéer med att han har det jobbigt. Jag orkar inte hela tiden behöva ta massa skit för att han "stör" sig på sånt jag gör. Jag vill inte ha en pojkvän som tar bort mig från Instagram för att han inte klara av att se att jag lägger ut tre bilder på mig själv när jag gjort mig midsommarfin för att han är helt övertygad om att jag gör det bara för att få massa bekräftelse. Jag vill inte ha en pojkvän som skäller ut mig fullständigt för han tycker det är enormt störande att jag tittar på sociala medier i reklampauserna när man istället kan plocka in disk, lägga in en maskin tvätt eller nån annan syssla som han själv aldrig någonsin gjort under en reklampaus så länge jag vet. Jag få höra saker som att jag är 42 år men beter mig som en barnunge när jag håller på så. Att han själv kan sitta och spela nåt jävla Candy crusch i timmar är tydligen inte samma sak.
Såna här saker gör mig otroligt ledsen för jag vet att jag inte är annorlunda än någon annan människa när det gäller dessa saker. Jag låter tom bli medvetet för att jag är rädd för hans nedvärderande kommentarer. Och när jag påpekar att han själv lägger ut bilder på sig själv och få till svar att det gör han bara för att jag gör det... då fundera jag verkligen vad problemet är. Varför gör man så? Är det ett sunt tänkande och agerande? Och han frågar mig hur gammal jag är??
Att behöva bråka om sånt här känns så otroligt onödigt och jag kan inte förstå hur en människa kan lägga så mycket energi på att störa sig på en sån sak. Han har INGENTING annat att gnälla på. Jag springer inte på krogen, jag flirtar inte med andra killar, jag sitter för det mesta hemma men det han stör sig på och har problem med är att jag lägger ut bilder på mig själv ibland och surfar runt istället för att alltid sitta med näsan in i tv:n vilket jag kan tycka är exakt samma sak. Och detta har vi bråkat om många gånger och så slutar det med att han tar tillbaka och säger att det inte alls gör nåt och att han ska sluta säga nåt. Men så kommer det tillbaks....
Jag har försökt att förklara att jag älskar bilder, att ta foto och redigera. Att jag tycker om att förmedla en känsla och att instagram är som ett fotoalbum där jag få utlopp för min kreativitet. Och ibland vill jag även dela bilder på mig själv. Idag sa han; Jag fattar inte... du säger du är så fet o ful men ändå lägger du ut bilder på dig själv. Jag blev givetvis skitledsen vilket han inte alls kunde förstå men jag försökte förklara att just därför kanske man ibland lägger ut nån bild just när man faktiskt känner sig fin. Det han inte förstår är varför jag måste dela det med andra när jag har en sambo. Det gör man ju bara om man vill ha bekräftelse och det ska man ju absolut inte behöva få av nån annan än den man lever ihop med.
Spelar ingen roll hur mycket vi bråkar. Vi kommer aldrig kunna mötas i det och jag kommer alltid känna mig hämmad. Jag kommer aldrig kunna få honom att förstå hur jag känner och tänker i det. Aldrig... Och det gör att jag fundera på om vi någonsin kommer lösa detta.
8 kommentarer:
Det är inte bra att känna sig hämmad. Jag tycker inte du blir schysst behandlad... det måste ta en massa energi från dig i onödan som du behöver till något annat.
... och inte är du fet och ful. Det är ju en ful grej för att såra dig. Jag är ledsen för in skull... Förstår inte hur du orkar.
*kram*
Jag hoppas du finner en lösning.
Nu börjar jag försvara direkt... Han menade inte att jag är fet o ful utan han tycker det är konstigt att jag kan lägga upp bilder på mig själv om jag nu tycker så. Han tycker väl jag borde låta bli det om jag nu ser på mig själv så.
Ähh jag vet inte. Hör ju själv hur sjukt detta är :(
Ibland måste man se slaget förlorat. Känns inte som ni kommer någon vart. Bättre för båda parter att gå skilda vägar innan de eskalerar till än värre otrevligheter.
Fan en smart snygg kvinna är verkligen värd något betydligt bättre.
Jag håller med Mackan, tyvärr. Jag hade inte orkat kämpa mer Petra om jag var du, jag tycker du har gett det många år nu och mycket tårar, energi, tid och dig själv - du har tummat tillräckligt på den du är. Visst, man ska "slipa sina kanter" och allt vad det heter men det finns gränser, han är väldigt osäker och förmodligen tycker han inte säskilt mycket om sig själv och det tar sig uttryck i stick som elaka kommentarer och utbrott på dig.
Man brukar säga att man speglar sig i andra, det han stör sig på hos dig är saker som triggar någonting i honom själv. Vad är det som är så provocerande i att skita i att plocka disk, det problemet ligger hos HONOM, inte hos dig. Vad är det som triggas igång hos honom när du lägger ut fina bilder på dig - jo, hans dåliga självkänsla. Att han inte räcker till. Men han tar ut det på dig som att det är DU som är bekräftelsesökande.
Two wrongs doesn't make it right, jag skrev i något annat inlägg att två personer med låg frekvens oftast inte klarar att lyfta varandra. Jag tycker du har hämtat upp dig ur det svarta hålet väldigt bra sista åren och han ska fan inte ta ner dig där igen!
Jag förstår att du tycker han är jättesnygg och manlig och egentligen har mycket du vill ha, picture perfect helt enkelt - men det fungerar inte. Det gör ont att släppa taget och inse att drömmen/fantasin/önsketänket inte realiseras men släng inte ut mer tid på detta kära du. Det kanske vore bäst att du själv flyttar in i lägenheten med kamin så får han stå på tillväxt någon annanstans och du går vidare. Du behöver en trygg och stabil kille som tillåter dig att vara Petra, inte försöka trycka in dig i en fålla du inte vill stå i.
Kram!
Vet varken ut eller in :(
Vet bara att jag håller på att gå sönder av allt bråk.
Jag håller med de övriga kommentatorerna, och har inte så mycket att tillägga.
Kram vännen, tänker på dig.
Fråga: varför är det endast inom förhållandet som man ska bekräftas? Jag skulle säga att man behöver bekräftelse överallt; på jobbet, bland vänner, i familjen, i förhållandet. Det behöver ju inte vara om utseendet utan om personen i stort. Varför är han inte stolt över dig istället? Du väljer ju att vara med honom.
Det här kanske låter hårdare än vad han förtjänar, men fan Petra, låt inte en mans ego göra dig mindre än du är.
Så känner jag också. Men det handlar ju om hans dåliga självkänsla och det är ju något vi/han jobbar på. Tyvärr är det inget som ändras över en natt så den processen tar tid. Om det blir bättre är ingen gladare än jag. Men tiden fram tills dess ska man ju försöka göra det bästa av det och det är fan inte lätt. Och blir det inte bättre... ja... Vad gör jag då???
Skicka en kommentar