Stucked

Ett ekorrhjul som går runt runt, dagar som går in i varandra och rätt vad det är har en vecka snart blivit en månad. Och jag tänker på den där tiden som rinner mig mellan fingrarna som jag skulle kunna förvalta och göra så mycket bra av. Men jag sitter fast. Jag är mitt eget fängelse och jag vill inget hellre än att hitta ett sätt att fly. 

Jag vaknar, går ut med hunden, äter frukost, sitter i soffan, ser på tv, surfar runt. Sen kommer första avbrottet och det är när hunden måste gå ut och kissa igen annars hade jag nog inte kommit utanför dörren. Sen åter till soffan, blir hungrig och gör mat, sen går jag och lägger mig och sover och inte för att jag är trött utan för att få timmarna att försvinna. Sen behöver hunden kissa igen. Och ungefär så fortsätter det. Behöver jag säga att det håller på att driva mig till vansinne.

Ja... jag vet mycket väl att bara jag själv kan göra något åt det men energin finns där inte. När jag inte har något jobb så har jag ingen funktion. Jag tillför ingenting och då kan jag lika väl bara ligga i den där jävla soffan och bara låta timmarna gå.

Måste ta mig ur det här. Jag vet att det finns saker som skulle ge mig mening och energi men ibland känns det steget att ta oändligt stort. 

En slags väntan är det som håller mig fast. På det som finns där framme i framtiden. Jag vet inte när, jag vet inte hur, men jag vet att det finns där och jag hoppas det kommer mycket snart. 

Men väntan på svaren från min älskling är över.

Och DET är bra.

Mycket bra...