måndag 25 februari 2013

Låt mig få fortsätta blunda

Jag kan liksom gömma vissa saker. Inte glömma, men gömma. Inte låta de ta plats och lägga de åt sidan. Kanske låtsas lite som att de inte finns och någonstans innerst inne hoppas att om jag bara väntar lite till så försvinner de...

Men... de gör inte det...

Så pratar jag med någon som liksom påminner mig. Öppnar mina ögon och jag ser plötsligt de där sakerna ur ett annat perspektiv. Någon som ger sin syn. Berättar om hur det kanske skulle kunna vara istället. Visar mig att det finns andra sätt.

Och det gör mig så ledsen. Så fruktansvärt otroligt ledsen...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kram

Åsa sa...

Ibland gör det ont när andra petar i ens gömda & glömda, men glöm inte att andras åsikter inte alltid är de rätta för just dig, alla har ju sin egen sanning och sätt att leva. Nu vet jag ju inte vad detta gällde men en tanke i alla fall, ibland blir man ledsen av att höra att andra tycker man lever "fel" (i deras ögon) men det kanske funkar för en själv.