Det är en stor skillnad på då och nu. Inte smärtfritt för det kommer det aldrig att bli så länge två människor ska försöka leva ihop. Vi som alla andra har de där stunderna av bråk och det gäller bara att hantera de så bra man bara kan. Inte fastna för länge i det där och lära sig att parera de där stunderna när man märker att de är på väg. Vi blir bättre och bättre på det där och det är just det som är den största skillnaden på då och nu.
Vet inte om det är det där med manligt och kvinnligt eller att vi fungerar och tänker olika som de personer vi är. Kanske det bara är dålig kommunikation och ibland tror jag att det handlar om att bara svälja sin stolthet. Att inte behöva sista ordet eller alltid vara den som har rätt. Ibland finns det inget rätt eller fel utan bara två sidor som vi ser olika på.
Jag märker också en väldigt stor skillnad på honom. En annan sårbarhet och osäkerhet. Kanske inget jag vill i detalj förklara utan bara sätta ord på hur annorlunda det är och att det är något bra. Något jag länge behövt och det blir liksom ett slags bevis på att våra känslor numera är mer jämlika. Att jag inte är den som älskar mest som jag alltid kände förut. Jag är inte längre rädd. Inte längre orolig eller nervös. Vi kan bråka utan att min mage vänder sig ut och in för nu vet jag att han stannar kvar.
Bråka är inget kul men det hör ju liksom till. Jag älskar honom ändå. Han är det finaste jag har och trots dålig kommunikation och missförstånd ibland har vi det bra. Jag kan göra honom tokig och han kan ibland göra mig knäpp och ibland vill jag bara slita mitt eget hår. Jag kan vara arg, tjurig och sur... men det är ändå honom jag vill ha!!
2 kommentarer:
Jag tror att jag skulle bli himla uttråkad om jag var med någon som bara tyckte, ville och gjorde som jag ville hela tiden. Man måste ju ge och ta, så är det ju.
Ja Gud ja. Så trist det skulle vara. Som sagt, det handlar om att ge och ta och förhoppningsvis lära varandra något på vägen :)
Kram
Skicka en kommentar