Jag vill ligga kvar i sängen. Söndagar är min enda lediga dag men idag var det skyltsöndag och bor man i Gävle innebär det också invigning av bocken. Så det var liksom ett måste att ha butiken öppen idag. Det blev några tusenlappar så i slutänden var det väl värt att jag tog mig upp ur sängen.
Men jag börjar bli trött o sliten. Jag har tappat gnistan... och hoppet lite faktiskt. Och jag önskar jag hade något slags facit. Om jag gör så här så blir det så och gör jag så här så blir det så här. Men jag vet ingenting och jag vet dessutom inte vad jag vill längre. Butiken har varit min dröm och glädje under nästan tre års tid. Jag hade en så tydlig bild av vad jag ville men den senaste tiden har det mest varit ett evigt kämpande. Och jag har aldrig gjort detta för pengarna men nu börjar det bli ohållbart. Jag måste kunna leva, plocka ut lön.... slippa ha ont i magen och oro varje månad.
Det är inte utan att jag börjat längta efter en trygghet. Efter lön på kontot varje månad, lediga helger och semester. Men vill jag ge upp ännu? Åhh om jag bara hade facit...
I veckan hade jag två möten med olika mäklarfirmor om samarbeten vad det gäller styling av lägenheter inför försäljning. Det skulle vara ett sätt att dryga ut kassan på under lugnare perioder. Men orkar jag kämpa mer? Jag vet inte.... om jag bara hade facit...
Jag har slängt iväg ett par jobbansökningar. Bara för att kolla av läget.... tror att är det meningen så är det och det visar sig vilken väg jag ska gå.
Och det där med.... killar.... jag känner mig ensam och bortvald men VET egentligen att det inte är så. Jag väljer lika mycket bort. En hel del hamnar i papperskorgen i form av mail och snapchats jag väljer att inte svara på. Och vad är det med unga advokater från Stockholm helt plötsligt? Ett par stycken som pockar på min uppmärksamhet, vill träffas och bedyra min bedårande kvinnlighet. Jag litar inte ett skit på snygga unga advokater men kan inte sticka under stol med att det är smickrande även om de bara skulle vara ute efter ett äventyr. Men jag är livrädd och skyddar mitt hjärta och låter det stanna vid flirtande icke IRL.
Har haft kontakt med en trevlig kille ett par veckor. Man märker ganska tydligt skillnad på seriösa och icke seriösa och han tillhör det första. När man kan konversera om det mesta och lite till och sex inte är huvudämnet. Och avståndet inte avskräcker. Vilket avskräcker mig. Orkar jag?? Just nu är jag så otroligt sällskapssjuk och längtar efter att få träffa någon så jag skulle vara beredd att åka till månen om det krävdes. Men förhoppningsvis kan personen i fråga kanske ta sig till Gävle så att en månresa inte behövs.... vi får se helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar