Ibland flyter det bara på. Och vad det är som är skillnaden mellan att vi har det lugnt eller att det ständigt är gräl kan ingen av oss sätta fingret på. Vi flyter bara med och njuter av stunderna av lugn. Jag mår fortfarande sådär och han borde egentligen känna likadant för nu är han arbetslös igen. Blev näst intil lurad på nya jobbet och besvikelsen blev givetvis stor. Och min oro kom tillbaks för nu blir det åter min ekonomi vi ska leva på igen. Men han är ändå på topp. Han är väldigt på G, söker jobb, jagar och ringer runt och känns väldigt hoppfull på nåt sätt. Så det stillar min oro något i alla fall.
Mitt lillhjärtat lämnas in på operation. Det gör ont i mattes hjärta men allt kommer att bli bra. Så vi passar på att ta in på hotell i stora staden en natt. Helt spontant utan packning så en tandborste handlas in som vi kan dela på. Vi bor i gamla stan med utsikt över Djurgårdsfärjorna och jag får dricka årets första glas vin med vinden i mitt hår. Vi bara njuter av varann och den där känslan i mitt bröst infinner sig igen. Så lite som krävs och det ger mig hopp om att vi kan lösa det här.
Det blir frukost ute med näsan i solen och det finns saker jag funderar på där mellan morgonkaffe och kokta ägg. Jag får jobbet om jag vill. Han ringde och sa; Det är dig jag vill ha. Du har all den kompetens vi behöver men det är en sak jag måste fråga innan du får besked. Ok??? Lönen du vill ha kan vi inte matcha...
Så.... om jag tar detta jobbet slipper jag resa i Norrland. Jag slipper resa i Norge. Jag slipper dra och slita på massa tunga väskor. Jag slipper JAGA massa nya kunder som inte är intresserade. Det är samma förmåner som tjänstebil, sex veckor semester, traktamente, telefon och dator som de står för. MEN..... jag får gå ner tre tusen i lön. Är jag dum i huvudet som ens funderar? Självklart kan jag förhandla efter provanställningen om jag levererat bra. Kanske är det bara lite separationsångest jag får. Jag älskar ju mina kunder och nu måste jag säga hej då. Älskar ju produkterna jag säljer och att få vara en del i att ta fram våra kollektioner. Men jag är ju såååå trött på detta stora distrikt.
Jag kommer givetvis fortsätta vara ute på fältet men sträckorna att köra blir betydligt mindre. Jag kommer att vara i Stockholm hälften av tiden och vill jag kan jag då åka hem. Och mina kunder är hälsokostbutiker. Mest kjedjan Life och Hälsokraft. Så skönt. Jag har väl redan bestämt mig men det där med att gå ner i lön tar liksom udden av glädjen. Är jag dum då???
Min älskling ville i alla fall fira mig och köpte denna fina vinflaskan.
6 kommentarer:
Jag har gått ner i lön vid tre tillfällen och det har rört sig om 5000-3000, jag har t ex samma lön nu som jag hade för tre år sen på mitt förrförra jobb. Det tar ett tag att komma igen men jag ansåg det vara värt det, det gav mig mer att byta än att sitta kvar med en högre lön o må skit.
Jag tycker du ska ta det <3
Ja pengar är ju som sagt inte allt. Jag är väl bara löjlig som ens funderar men det sitter nog lite prestige i det där också. Urdumt jag vet.
Tack söta för input. Fördelarna är ju som sagt väldigt många :)
Kraaaam!!!
Jo men det är ju det, man känner sig på något sätt undervärderad och kanske satt i underläge men man ska inte ta det personligt. Oftast ser lönelägena och företagens budgetar väldigt olika ut och det har inte med dig som individ att göra men det är svårt att vara objektiv när man står där och har vant sig vid att ha en viss inkomst att röra sig med..!
Men det är inte värt att 'prostituera' sig för ett jobb som känns betungande om man har valet att få ett annat som känns bättre på alla plan förutom just lönenivån. Klart att springer det upp mot 5-7 tusen i skillnad så är det inte lika lätt att rättfärdiga, då hade även jag backat och väntat på annat tillfälle - för det kommer alltid förr eller senare. Svårt bara att ha tålamod o tillit till att det kommer när man helst vill!
Kram!
Ja precis det sa älsklingen också. Tre tusen klara vi oss utan. Nä jag är ganska trött på dessa tunga resor. Fältet vill jag vara på men skönt att inte ha två till fem timmar mellan städerna. Få lite mer tid över till mig själv fast jag är hemifrån :)
Jag tänker att tre tusen i månaden ändå är ett rimligt pris att betala för att slippa må dåligt? Om man ändå går runt ekonomiskt förstås. Jag tror att jag hade hoppat. Hoppat och hoppats på det bästa.
Jag tycker du ska ta det andra jobbet, du mår ju dåligt på detta jobb och det tycker inte jag 3000 kr är värt. Kan du klara dig på den lägre lönen så är det inget att fundera på tycker jag. Hälsan måste komma först, så är det bara.
Skicka en kommentar