Det är inte bara det här med alla funderingar kring jobbet och relationen. Denna årstiden blir alltid lite tyngre för mig och det gör allt ännu svårare. Blir svårt att skilja på vilka känslor som är vad. När allt liksom känns tungt, gråten alltid är närvarande och en trötthet som alltid håller mig i ett järngrepp. Jag promenera flera mil i veckan för att få andas in frisk luft i mina lungor och somnar tidigt varje kväll. Men inget hjälper. Jag är less, trött, ledsen och jag HATAR att inte kunna påverka det på något sätt.
Just nu har åtminstone vi det lugnt. Vi kan prata sansat om saker och ting och inga större gräl har varit aktuellt. På några dar. Det är alltid ett framsteg. Han försöker så mycket mera än jag och det kan kännas jobbigt ibland. Att det känns som han vill så mycket mera än jag. Mina känslor är så sårade och ibland har jag ju nästan gett upp. Han gör allting rätt men just nu hjälper inte det ändå. Det måste få ta sin tid. Jag måste liksom läka först. Ska bli skönt med de där samtalen vi ska ha med en riktigt terapeut.
Jag väntat svar på jobbet nu. Han har ringt mina referenser så nu är det inte långt kvar. Vet inte om det skulle pigga upp just nu. Känns som ingenting kan pigga upp just nu. VARFÖR MÅR JAG SÅ HÄR????
Och tack söta fina Åsa för ditt fina långa mail med så många kloka fina ord. Jag satte mig ner och började svara och kom en bra bit när paddan fick ett spel och allt försvann. Det räckte för att jag skulle bryta ihop och börja gråta som en unge och inte orka börja om. Jag tål inga motgångar alls just nu. Fundera på om detta är en klassisk vårdepp och om det försvinner snart. Sen att mitt liv rent allmänt behöver fixas till det är givetvis en väldigt stor påverkande faktor men just nu känns det extra hopplöst och nedstämt.
Gud vilken lyckoblogg detta är just nu. Jisses så uppmuntrande. Är det nån annan som känner av de här känslorna så här på våren? Vad gör man??
2 kommentarer:
Har du någon tanke på vad som gör att du känner att denna årstid är tyngre än de andra årstiderna?
Jag är också dödligt vårtrött, i kombination med en förkylning som vägrar ge med sig. En månad and counting... Så inte så muntert här heller.;) Brukar annars träna för att få bort trötthet och depp men funkar inte så bra när man hostar lungorna ur sig av några hundra meters promenad. Hoppas våren kommer på riktigt snart, då brukar det bli lättare. Och håller tummarna för jobbet!!! :) Kram!
Skicka en kommentar