Kära dagbok.

Ja eller kära blogg och bloggläsare om det nu finns några kvar på detta sjunkande cyberskepp. Att jag inte är här så ofta beror inte på att det inte längre finns något att skriva för det är en strid ström av livshändelser hela tiden. Utan det handlar nog mer om rädslan för det fria ordet. Jag öppnade bloggen igen för det är egentligen så jag vill ha det. Kunna vara mitt riktiga öppna jag oavsett vem som läser. Jag har aldrig varit bra på censur. Sen är det tiden som inte riktigt är min vän. Den går alldeles för fort och räcker sällan till även om mitt liv just nu inte består av några måsten eller tvång. För tillfället känns det som jag bara är. 

Flytten är över och det känns mycket bättre än vad jag någonsin kunde ha trott. Vi trivs så fruktansvärt bra och jag ser bara fördelarna just nu med att bo mer centralt. Lägenheten är min borg som jag pysslar om som mitt eget barn. Jag bara njuter av att få vara hemma och pyssla och stöka runt. Det kunde inte kännas bättre än så här. 

Allt har sin tid och just nu har jag prioriterat vårt hem. Men nu är det jobbsökande på gång och spännande möten som blivit av. Det finns tankar på att bli egen igen men många bitar ska falla på plats innan det blir aktuellt. Konceptet är klart och en samarbetspartner står redo att skriva på och ta i hand. Tror inte ekonomin heller skulle vara några problem trots att jag fortfarande dras med skulder från den förra resan som egen.. men satsar man inget kan man aldrig vinna. Jag har även en del ansökningar ute på jobb på hemmaplan då jag tagit mig en funderare på om jag vill fortsätta flänga runt. Just nu vet jag inte riktigt alls åt vilken riktining det lutar mest. Men jag är övertygad om att det kommer visa sig till slut. 

Tyvärr är inte allt lika bra. Just nu befinner vi oss i en tvist med vår gamla hyresvärd om pengar vi inte får tillbaka. Tre månadshyror som vi betalat i deposition håller de inne och hotar med att stämma oss på mer. Varför? De hävdar att vi ska bekosta en renovering. Från början krävde de att vi skulle vara med att bekosta en ommålning pga sot på väggarna. När vi flyttade in var allt nymålat. Kritvita väggar och vita målade gamla trägolv. I lägenheten fanns en vedspis som vi var tvungna att elda i på vintern för att få värme och varmvatten. Annars hade våra elräkningar varit skyhöga. Vi har aldrig fått några restriktioner på hur vi får elda, när vi ska elda eller med vad vi ska elda. Vi har vid ett par tillfällen tom köpt ved ihop med hyresvärden. De bodde vägg i vägg med oss men använde bostaden som sommarbostad och nån enstaka helg på vintern. Alltså eldade de inte lika ofta som vi som behövde elda hela vintern. Jag har sett att det blivit lite sot på väggarna. Inget allvarligt men nog syntes det när man tog bort tavlorna när vi flyttade. Nu hävdar de att vi eldat med tändvätska och därför orsakat sotet. Vi har eldat Max tio gånger med tändvätska på dessa två år då vi en gång fick blöt ved. Den tog vi in och torkade. Och enligt experter vi varit i kontakt med så beror inte soten på tändvätska även om vi alltid skulle ha eldat med det. Det beror på dåligt undertryck i spisen. Detta köper inte hyresvärden utan tycker vi ska betala en ommålning. Och detta är bara en sak de bråkar om. Och alla andra saker de slagit ner på har vi åtgärdat utan att bråka men detta tycker vi är helt fel. Framför allt när de nu river ut stora delar av lägenheten och ändå hade fått måla om vissa delar. Nu kräver de alltså att antingen få behålla våra 18,000 för detta eller så kräver de oss på pengar för hela renoveringen.... som de skulle handgjort oavsett. Gissa om jag har ont i magen. Vi har hjälp av en jurist på hyresgästföreningen och kan bara hoppas på det bästa. 

Usch nu blev jag nedstämd bara jag tänkte på det här. Får nog fortsätta skriva om livet i stan lite senare. 

Kram på er så länge. Om ni nu finns kvar...