Vi firade halloween redan förra helgen med att bjuda vänner från byn på middag. Det var trevligt att få göra allt riktigt ordentligt. Blodiga duschdraperi och älsklingen o jag som vampyrer och hela lägenheten insvept i spindelnät.
Sen kom måndag och han åker igen. Som varje måndag. Jag har inga problem med ensamheten i veckorna och jag tycker det är en härlig känsla att få sakna honom. För det gör jag. Och trots att vår relation hela tiden går upp o ner och att vissa perioder är mer jobbiga än andra så är det vår kärlek till varandra som är starkast och alltid vinner till sist. Men det tär ändå på mig när det blir helg och jag ser fram emot att han ska komma hem och det som skulle bli en mysig kväll slutar med bråk. Jag blir ledsen, frustrerad och arg. Besviken på oss båda två att vi fortfarande inte riktigt är där... där man kan hindra det innan det gått för långt.
Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Jag vill inte ha någon annan än han för det är han som har mitt hjärta i sin hand. Jag har gått genom eld och vatten för honoms skull och jag skulle troligtvis göra det igen. Och när vi har det bra så är det riktigt bra och då finns inget annat än vi. Så varför hamnar vi alltid här? Varför hamnar vi alltid här....
4 kommentarer:
Vad brukar bråken handla om?
Kan det vara så att förväntningarna på hur er tid tillsammans ska vara är lite onödigt höga, och när de inte synkar riktigt så blir det frustration och bråk av saker som egentligen kanske är ganska oviktiga?
Ja du, så kan det nog också vara men mycket av bråken har handlat om hans osäkerhet. Men det är något vi är medvetena om och försöker jobba med. Både han på egen hand och vi båda ihop.
Knepigt det där...
Känslig fråga kanske, men är det pga hans osäkerhet du känner att du måste referera till honom som"älsklingen" på Insta ist för hans namn och liksom visa hur "bra" han är? Så han inte tror du instagrammar för andras (andra mäns) uppmärksamhet? Det (kan) uppfattas så.
Det är faktiskt inget jag tänkt på. Det är nog mer för att varken han eller jag tilltalar varandra med våra namn utan säger oftast älskling till varandra. Låter kanske fjantigt men det har liksom alltid varit så.
Det är bara när vi är arga på varandra vi säger varandras namn :)
Skicka en kommentar