Jag vet att det finns så mycket att vara tacksam över. Att det finns så många som mer än gärna skulle byta plats med mig. Men vad spelar det för roll när det aldrig slutar att gnaga i mitt bröst. Att det hela tiden finns något där som inte känns riktigt bra.
Jag har ett jobb. Ett välbetalt och fritt jobb och anställningen är fast. En möjlighet att med tiden utvecklas och kunna påverka lite mer Ändå är det inte med lika mycket glädje som tidigare jag ger mig iväg på mina resor. Det som tidigare kändes som välbehövlig egentid känns numera mest påtvingat och jag vill helst vara kvar hemma. Det känns tungt och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det bara en fas. Kanske det går över. Kanske det blir bättre...
Jag är frisk. Jag har inga större krämpor och jag ser nog ut som folk gör mest. Ändå är jag inte alls tillfreds med mig själv just nu. Jag tycker inte alls om mig själv och gillar inte min egen spegelbild. Hatar min kropp och känner mig bara fet och FUL. Är inte nöjd med någonting på mig själv och skulle vilja ändra på ALLT. Och jag hatar att känna så. Kanske är det bara en fas. Kanske det går över. Kanske det blir bättre...
Jag skulle kunna göra listan ännu längre. Det finns så mycket mer. Jag är så fruktansvärt less på det mesta just nu så jag skulle bara vilja trycka på paus. Ta time out från allting. Kan man göra det?
Är det en 40-årskris? Varför känner jag så här? Vad kan jag förändra? Var ska jag börja?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar