söndag 16 november 2014

Lift me up


Är det bara jag som funderar över meningen med livet? Denna enkla fråga med det desto svårare svaret. Jag tänker extra mycket på det när jag efter sex timmar i en bil stannar på parkeringen utanför hotellet, en söndag... när de flesta andra sitter hemma med sina familjer och väntar på att jobbdagen är först i morgon måndag. Det är egentligen min också men om jag ska vara i tid hos kunden... behöver jag åka hemifrån klockan tolv på dagen.... dagen innan. Idag söndag. 

Det är snöslask på gatorna och jag är glad att jag hämtade in vinterkappan ur förrådet innan jag åkte. Den drar jag tätt intill mig och går de tvåhundra meterna till icabutiken. Plockar nötter i en påse, provsmakar på några norrländska tortillachips de bjuder på och går sen till kassan. Checkar in på hotellet och går direkt ner till relaxavdelningen där ett stort bubbelbad får min stela och ömma kropp att slappna av. Sex timmar i en bil.. Är det DET här som är meningen med livet??

Jag älskar mitt jobb. Älskar mötena med mina kunder och produkterna jag säljer. Men ibland när jag råkar titta på en karta så kan det kännas mig övermäktigt. Det är ett ENORMT distrikt jag har. Och numera tycker chefen att  även halva Norge ska bli min arbetsplats. Och i något slags svagt ögonblick blandat med känslan av att vara tvungen så svarade jag ja. Och det har redan inneburit fyra dagars sjukskrivning för att jag behövde andas. 

Är det detta som är meningen med livet?? Långa, långa resor. Tunga, tunga väskor. Många, många nätter hemifrån och en ständig hård press om att leverera mer och mer...

Jag var på en intervju i veckan. Jag behöver liksom bara kolla av läget ibland. Som man förr gjorde när man var på krogen. Flirtade för att se om man fortfarande var aktuell på marknaden. Numera nöjer jag mig med att söka andra jobb och gå på intervju men ni förstår vad jag menar. Vad ska jag säga... Det kändes lite för bra för att vara sant. Ett i mina ögon drömjobb jag skulle ge bort min ena arm för. Så för att inte säga för mycket eller hoppas på något alls låter jag det stanna därvid. 




Inga kommentarer: