Fy fan så dåligt...

Jag sover oroligt... En gatlampa precis utanför hotellfönstret lyser mig retfullt rakt i ansiktet men istället för att gå upp och dra för gardinerna trycker jag ner ansiktet i kudden. Klockan ringer alldeles för tidigt och jag masar mig ner till frukosten bara för att finna att äggen jag sett fram emot är iskalla. Jävla skitmorgon. Jag är sur och irriterad och inte bara för idiotiska mail jag måste börja min dag med att behöva läsa utan det kryper i kroppen av både pms och hemlängtan. Jävla skitmorgon...

Mina kundbesök får mig alltid på bättre humör så när jag har packat in mina tre stora resväskor i bilen efter dagens första möte känns det något bättre. Och när jag får avsluta min dag i Umeå efter att jag hittat en ny potentiell kund kan jag åtminstone känna mig någorlunda nöjd. 

Checkar in på Pite havsbad två timmar senare som vanligt hungrig efter en hel dag utan mat. Mitt eget fel... jag vet. Men jag har ingen ro att äta när så mycket hänger över mig. Jag har bott här så många gånger men aldrig utnyttjat det där med att badet ingår. Men idag skriker min kropp efter lite avkoppling så när jag väl få krypa ner i det där varma bubbelbadet njuter jag så mycket att jag fullkomligt ger blanka fan i att hela stället kryllar av skräniga ungar. Det är bara jag och bubblorna...

Det blir mat på rummet som vanligt. Sitter aldrig i hotellens restauranger utan vill bara vara för mig själv. Och jag hade bestämt mig för att försöka hitta tillbaka till det där då jag tänkte på vad jag stoppade i mig. Då det var lika självklart att låta bli socker och annat skit som att gå och träna flera dagar i veckan. Men det är ju flera månader sen. Livet kom liksom mellan. Men nu... nu hade jag bestämt mig. Ny vecka, nya tag. Fuck hell!!! Det är inte lätt att stå emot frestelser när man tycker synd om sig själv och det känns som det enda roliga man har är att förlusta sig i massa onödiga jävla kalorier. Bara en liten kaka till kvällskaffet. En liten bara. Fy fan så dåligt. Och fy fan så förbannat äckligt. Inte ens värt den ångesten. Men kakan blev ju snygg på bild så...