Är det någon som är kvar här längre? Någon som besöker detta övergivna skepp? Tänk detta som var min stolthet, min ventil och en så stor och viktig del av min tillvaro. Att alltid få sätta mina känslor och tankar på pränt. Att vända ut och in på mig själv och beskriva mitt liv och mina handlingar in i minsta detalj var lika självklart som amen i kyrkan. Vad hände?
Jag är fortfarande en lika tänkande och kännande person. Har fortfarande lika nära till botten som till toppen och ibland känslorna utanpå kroppen. Och även om jag inte längre sätter ord på allt det där kan jag ibland forma meningar bara för mig själv. Känna lusten att skriva igen...
5 kommentarer:
Jodå, har inte haft koll på dig på ett tag.
Men ibland kommer du upp och jag tittar in.
Kul att se att du har börja knappa igen, kommer tillbaka!
// DonJocke
Jag kikar in med jämna mellanrum! :)
Hej vännen, klart jag är kvar, allt väl med dig?
Sköt om dig nu
Kram Biffen
Det är ju så med bloggandet tycker jag :-) Går lite upp och ner med skrivandet. Men tittar in då och då det gör jag :-)
Kram!
Känns skönt att veta att ni finns kvar :)
Kraaaaam!!!
Skicka en kommentar