Därifrån till hit...

Det finns inget tråkigare än en blogg som aldrig uppdateras men jag själv tar det som något positivt att behovet av att fläka ut mitt privatliv på nätet inte alls finns där. Och egentligen finns det inte så mycket att berätta om längre. Mitt liv är ganska tråkigt och innehållslöst numera och missförstå mig rätt, det är precis så jag vill ha det. Inga smaskiga sexhistorier, inget dåligt mående att ventilera och inga olyckliga kärlekshistorier att snyftande lägga upp smöriga ballader till. Inga foton på en partyglad Petti från helgens bravader eller inlägg skrivna i bakfyllans mellankoli. 

Och som sagt, jag är lycklig över mitt "tråkiga" svenssonliv. Jag trivs numera bättre i mina gummistövlar än i mina höga klackar, jag njuter av att bo på landet och att ha naturen utanför min dörr och jag uppskattar mer ett glas vin hemma i soffan betydligt mer än av ett på en trång nattclub. 

Jag vill inte låta pretto på något sätt men det har tagit mig 40 år att komma hit. Att hitta lugnet, att hitta tryggheten i både mig själv och ihop med någon annan. Att inte få panik av att jag faktiskt bestämt mig för att göra avkall på så väldigt mycket av mig själv som det faktiskt innebär att vara sambo och dela livet ihop med någon annan. Att jag inte längre bara har mig själv att tänka på utan tre andra. Att jag numera måste ta hand om ett hem med allt vad det innebär och tro det eller ej, jag njuter nästan av varenda sekund. Jag har aldrig tillbringat så mycket tid i ett kök, aldrig känt ett sånt behov av att vara huslig och hela tiden ha det rent och snyggt runt mig. Jag tror att jag äntligen har blivit vuxen.

Och aldrig trodde jag att det skulle kännas så bra att dela ett hem och ett liv ihop med älsklingen. Att det skulle gå så smidigt som det faktiskt gör även om vi givetvis har våra stunder av små bråk. Men det känns så självklart, så naturligt och jag fylls ofta av den där varma känslan i mitt bröst. När vi står i köket ihop, han vid spisen och jag med disken. När han damsuger och jag hänger tvätt. När vi stuvar in fyra kubik ved och gör det lite roligare genom att skåla i öl och vin. Och när vi varje natt somnar tätt intill och vaknar likadant. 

Så jag lever just nu ett ganska vanligt och "tråkigt" liv men för mig så underbart det kan bli. För det tog mig 40 år att ta mig därifrån till hit...

PS. Jag lovar att snart lägga upp lite bilder från mitt nya mysiga hem :)