Andas lugnt

Inget är konstant och numera dricker jag bryggt kaffe istället för de där pulvret man rör ner i varmt vatten. Och beslut som tas borde stå fast men det verkar som även det är föränderligt. Jag önskar jag kunde gå rakt fram, sakta men stadigt och bara andas lugnt utan att titta tillbaka på det som var. Slutade tänka på det som kunde bli men som aldrig blev. Och inget är enkelt fast det borde vara så. 

Jag gör sånt jag borde gjort för länge sen men det är väl aldrig försent. Och det är så skönt att se att om jag bara vill så finns det ju allt där. Kaffe en förmiddag med bullar och mycket prat. Vänner att prata med och ty sig till när allt känns tungt. Men jag mår bra och vilken känsla det är. Kanske mera vemod som bor i mitt bröst. 

I kväll ser jag fram emot att få skåla i vin. Äta en god bit mat och kanske få bli tittad på lite grann. 

Jag bara andas och fortsätter gå...