Tårar....

Han kommer med blommor till butiken. Men just då känns det om inga blommor i världen kan radera ut spåren av sårande ord. Vi försöker hålla lugnet båda två. Vara sams. Men någonstans känner jag att jag ville ha mer än en bukett blommor. Han kan vara världens bästa och jag kan komma hem till lagad mat, ett upphällt bad, tända ljus och ett glas rött. Men nu när jag behöver det som mest... finns ingenting. Jag hade önskat han tog mitt ansikte i sina händer, tittade mig i ögonen och sa hur mycket han älskade mig... att han lovade att aldrig mer såra mig igen. Att han höll om mig och lovade skydda mig från allt ont. Men det händer ingenting. Och det gör mig ledsen.

Så vi fortsätter bråka. Över allt och inget. Över telefon. Och det slutar med att någon slänger på....

Jag gråter.... gråter floder. Hulkar som ett barn och kan inte få stopp på tårar. Jag är i butiken och en halvtimme kvar till stängning. Men jag orkar inte mer... Jag stänger... sätter mig och fortsätter att gråta. Och här är jag kvar än...

Om någon månad bor jag här ovanpå. Om någon månad....