fredag 2 juni 2017

Ett år senare...

En ren slump. Jag bara råkar titta förbi. Jag har gjort det så många gånger tidigare när orden tryckt på. När längtan efter att skriva kommit över. Men jag har låtit det stanna där vid. Inte orkat, inte hittat den rätta formuleringen och jag vet inte om jag kommer göra det nu heller. Råkade bara se att det i morgon är exakt ett år sen sist.

När jag läser de orden jag skrev då slås jag av hur lite som förändrats med just det där. Han och jag. Vi...

Det är bara jag som kommit framåt. I juli firar butiken ett år. ETT ÅR!!! Jag har levt och andats Cotton & Steel 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan i ett års tid. Och det finns inget jag är så stolt över som det jag åstadkommit med min butik. Jag hade en sån stark bild i mitt huvud av hur jag ville det skulle se ut, kännas och vad det skulle förmedla. Och jag lyckades. Att kliva in i butiken ville jag skulle vara som ett litet äventyr och av vad alla kunder säger så är det precis så. Så ja.... jag lyckades.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om året som butiksägare men... just nu är det annat som upptar mina tankar. Att vi inte kommit ett enda steg framåt. Fortfarande kämpandes. Fortfarande gräl om samma saker, fortfarande samma oro, samma hårda ord som används. Samma frustration och ångest.

Om en vecka åker vi utomlands. Jag vet att alla de gånger vi gjort det är det bra. Vi hittar liksom tillbaka till det vi en gång var. Men sen kommer vi hem...

Jag gråter ofta. När vi bråkar. Sen känner jag mig tom. Uttömd...




8 kommentarer:

Biffen sa...

Kul att se dig Petra,hoppas allt är bra med dig.
Kram Danne

Anonym sa...

Tittar in här ibland och kollar om du uppdaterat, kul att du är tillbaka men tråkigt att situationen inte ändrats... Vad bråkar ni om egentligen? Provat terapi/parterapi?

DonJocke sa...


STYRKEKRAM!

Randiga Tankar sa...

Åh vad kul att höra ifrån dig!
Har tittat in lite då och då i hopp om några rader.

Vad superkul med butiken! Måste vara världens dröm att ha sitt eget! Så glad för din skull fast jag inte känner dig. :)
Mindre glad över de sista raderna du skrev. Dock inte förvånad. Tror vi lever i rätt lika världar där tyvärr. Så jag VET hur svårt det är att lämna. Tror däremot vi stannar av olika orsaker, där båda är förståeliga, men vill inte ta det här.
Hoppas bara allt löser sig för dig.
Ha nu en skön semester & sommar!

Stor kram!

Anonym sa...

Hur var utlandssemestern? / SS

Pettiwoman sa...

Men oj.... blir så otroligt förvånad av att det finns några kvar som hittar hit. Värmer i mitt hjärta... verkligen.
Tack söta rara ni att ni fortfarande tittar in, att ni tar er tid att skriva och visa omtanke. Tänk om man hade såna trogna vänner i verkliga livet <3

Miljonr kramar till er!!

Nobody sa...

???

Noname sa...

Vad är det för fel på dina vänner i verkliga livet då?