Det ekar tomt här inne så jag uppskattar verkligen att det finns de som smyger in här och lämnar avtryck ändå. Tack snälla. Men det finns liksom inte så mycket att skriva om. Dagarna går och jag följer bara efter i foglig takt. Och det är bara en enda stor väntan just nu. Jag sitter fast i den där väntan och får ingenting vettigt gjort innan jag fått beskedet som bestämmer om min tillvaror ska fortsätta att se ut på det här sättet. Hade nästan gett upp det där jobbet eftersom jag inte hört något men efter ett mail idag så vet jag att det fortfarande finns hopp. Så det är bara det jag gör just nu. Hoppas...
1 kommentar:
Håller tummarna och hoppas med dig! Kram
Skicka en kommentar