Blowing away

Ibland måste man ge saker mindre utrymme. Inte låta sig dras ned av negativa känslor eller låta sig påverkas av andras dumhet. Så jag tar ett djupt andetag och försöker låta det där rinna av mig. Låta det blåsa bort och försvinna långt iväg där det inte kan störa mig mera. 

Det finns för mycket bra omkring mig som får ta större plats. Och jag förundras över att jag känner den harmoni och det lugnet jag gör trots att jag befinner mig på en plats där jag inte riktigt vet vad som väntar. Kanske är det för att jag någonstans har en tro på mig själv. Att jag vet att bara man vill så kan man ta sig hur långt som helst även om vägen dit kan vara krokig och ibland väldigt lång. 

Jag har inget jobb just nu men ändå kan jag njuta av de små sakerna. Kanske att jag har lätt för det just nu eftersom jag vet hur det är när man inte kan njuta av någonting alls. Då dagarna består av att kämpa och sinnet gör allt för ont. Nu vaknar jag varm i mitt bröst och dagarna är fulla med framtidstro. 

Så därför ska jag inte låta mig påverkas av negativa ting.

Låter det blåsa bort och försvinna långt iväg...